SAMEFOLK

Från Stáloluokta och norrut längs Sveriges och Norges gräns vandrade vi en sommar. Här träffade vi samer som bor och lever sina liv. Om inga frågor ställs får vi inget veta. Så vi frågade.

Stáloluokta är ett av Tuorpon samebys sommarvisten och ligger vid sjön Virihávrre i Badjelánnda (Padjelanta) som är den största nationalparken i Sverige. Nationalparken ligger i Lappland vid gränsen mot Norge och ingår i världsarvet Laponia.

Katarina Parfa Koskinen och hennes man Ronny Koskinen driver Parfas Kiosk i Stáloluokta, en av Sveriges mest otillgängliga kiosker. Katarinas kusin Nils-Olof Parfa har också nyligen anlänt till Stáloluokta, som för övrigt är folktom då varken turistsäsongen eller kalvmärkningen kommit igång ännu.

Parfas Kiosk startades av Anna och Isak Parfa som drev den i nästan 50 år. Efter ett uppehåll på 18 år startade Katarina och Ronny upp verksamheten igen sommaren 2015. Katarina är Isak och Annas barnbarn och att föra morföräldrarnas arv vidare känns viktigt för Katarina.

Katarina, Ronny och Nils-Olof berättar om livet i Stáloluokta idag och tillbaka i tiden. Släkten Parfa har hållit till i Stáloluokta i drygt 100 år. Deras familj tillhör tvångsförflyttade Karesuandosamer som i början av förra seklet tvingades flytta från Karesuando då familjen förlorade sina renbetesmarker i Norge när gränserna stängdes mellan Sverige och Norge.

Vandrarna Benny och Jessica är säsongens första kunder och innan de vandrade vidare fikar vi tillsammans i Katarina och Ronnys hemtrevliga kök. Diskussionerna är många och svaren likaså. Finns det någon vildmark och ödemark kvar eller är hela Sverige ett kulturlandskap? Hur är det att driva företag i glesbygd och vad är livskvalitén i det fria livet här?

Efter tre dagar i Stáloluokta vandrar vi norrut längs Badjelánndaleden till Áhkká och vidare in på Kungsleden mot Ábesko och in i Norge. Sommaren är sen. Snön ligger kvar på stora fält och under snötäckta svackor forsar vatten som gör det svårt att ta sig fram. Vissa dagar har vi flera årstider på en och samma dag.

Vid sjön Virihávrre längs Pajelantaleden

Längs vägen möter vi vandrare med olika erfarenheter av fjälliv. I Áhkká delar vi stuga med Kalle och Birgitta som varje sommar vandrar i fjällen.

På Kungsleden i Rádunjárga raststuga får vi lunchsällskap av Selina, Filip, Anton och Gunnar. Ungdomarna är på sin första fjällvandring och vi utbyter tankar och funderingar kring samernas kultur och om fjällivet som vandrare.

Vi passerade den svensk - norska gränsen vid Pålnoröset och fortsatte in i Norge. Vid en lunchrast i Álttesjávri träffar vi renskötaren, artisten och jojkaren Simon Issát Marainen. Álttesjávri är ett av Saarivuoma samebys sommarvisten och kalvmärkningen är igång sedan en vecka tillbaka men något senare än det vanligtvis brukar vara.

Simon kombinerar renskötsel och arbetet som artist för att kunna leva ett friare liv och få möjligheten att arbeta med det som betyder mest för honom. För samerna är jojken ett sätt att kommunicera, berätta och komma ihåg historier och att uttrycka känslor. Jojken ett av Europas äldsta sångsätt som många urfolk runt om i värden har gemensamt, men med lite olika uttrycksätt.

Ingen vandring är den andra lik och för oss blev det en fjällsommar fylld av intryck och värdefulla möten och samtal med samer och andra folk. En sommar som gav oss svar på många frågor och nya perspektiv på hur det är att vara same och tillhöra ett av världens urfolk som bott och levt sina liv här i tusentals år.

Titel: Samefolk
Genre: Dokumentär
Längd: 59 minuter
Inspelningsperiod: Juni - augusti 2017
Premiär: november 2018 i Södertälje.
Produktionsår/lanseringsår: 2019

Foto: Pia Johansson & Hans Johansson
Ljud & klipp: Pia Johansson
Grafisk form: Pontus Johansson
Ljudbearbetning: Pieter Hounslow
Musik: Epidemic Sound
Producent: Pia Johansson
Produktion: Piazzafilm

Medverkande: Katarina Parfa Koskinen, Ronny Koskinen och Nils-Olof Parfa från Stáloluokta, Simon Issát Marainen från Álttesjávri i Norge, Pia och Hans Johansson och andra vandrare de mötte längs vägen.